LISA I VÄSENAS LAND

Hej! Jag heter Lisa och är 13 år. När jag var 11 år hände det en väldigt märklig sak. Jag ska berätta:

Det började den 6 Juni 2002 när jag fick ett brev från mina okända, biologiska föräldrar. Där stog det att jag genast skulle bege mig till ''Väsenas Land''. Då skulle man tänka på en drake och säga pegasus. Då kom jag in i ''Väsenas Land''.

Oj! Det var jättecoolt där, fast det såg ungefär som på jorden fast himlen var grön och  gräset blått. Och överallt fanns det drakar, enhörningar, pegasusar och alla möjliga andra väsen. Men innan jag hann titta runt på det övriga landskapet såg jag en ynklig, mager, liten drakunge som hade en lapp runt halsen där det stog:

 Ta hand om mig, låt mig växa upp hos dig. Det tillhör ett uppdrag för att träffa dina riktiga föräldrar.

Jag lyfte upp den lilla drakungen och tog med den till ett stort träd som den verkade vilja gå till. Där hittade jag en lapp där det stog:

Till Lisa: Ta hand om drakungen och lyssna på de nya meddelandena på denna GPS om vad dina uppdrag är. Var försiktig med större drakar, dem kan vara farliga. Nu kommer vi till det andra uppdraget: Hitta den bevingade enhörningen och fånga den. Aling och Zans, dina föräldrar.

Jag tänkte: Jaha, en bevingad enhörning, här ser jag bara alla sorters väsen förutom bevingade enhörningar. 

Men där stod den, längst upp på det högsta berget stod den och skriade.

Jag frågade min lilla vän Draco, som jag döpte den till och konstigt nog så svarade han:

-Vi ska upp på berget, hämta hästen som de sa och bege oss till deras palats.  Men det är lång väg dit. Och det finns många faror som lurar i buskarna.

Så vi började gå upp för berget men efter halva vägen var vi tvungna att stanna och vila för att Draco var fortfarande för svag för att klättra upp för berget i en sträck. Då sa han:

-Han kommer inte att gå där ifrån. För när han känner att man ska ha hjälp av honom så hjälper han en.

-Okej, så vi kan stanna och slå läger här nu?

-Ja!

Vi somnade väldigt snabbt men tidigt nästa morgon var vi iväg igen. Men när vi var där uppe så såg vi även Regnbågens slut. Det var så vackert men så kom vi på att det inte var det vi skulle göra. Så jag gick fram till hästen som om jag var dess ägare. Jag var tvungen att kasta mig upp på hans rygg för att komma upp. Draco flaxade lie med vingarna och satte sig framför mig och Dusty, som den bevingade enhörningen hette satte av i full galopp ner för berget och saktade ner när vi hade kommit ner. Då skriade han över hela landet:

-Tiden är inne, jag kommer vara borta i ca. 3 månader.  Tetris har nu tagit min plats under tiden.

Sen satte han av igen och stannade inte på 10 timmar. Sen slog vi läger och vilade. Men när det var morgon igen skriade Dusty att det var drakar i närheten. Jag och Draco vaknade och klättrade upp i ett träd längre bort. Där gömde vi oss för drakarna. Dusty flög också upp i trädet och satte sig bredvid oss. Då sa Dusty:

-Säg hiahh till trädet Lisa.

-Okej, svarade jag och ropade hiahh till trädet. Då började trädet att springa. Jättefort sprang det. Det sprang iväg mot slottet, så alltså skyddade det oss från drakarna och gav oss en bit sjuss när det ändå höll på. Men tillsut saktade den in och vi fick fortsätta själva. Jag sa tack till trädet och då svarade det varsågod, Lisa.

Tillslut var vi framme vid palatset och min tydligen mamma kom fram till mig och sa:

-Hej Lisa. Välkommen hem!

Av Ida Pettersson