Har du någon gång när du var liten önskat att det var din födelsedag varje dag. Att varje morgon vakna av ”Ja må hon leva-sången” Och få uppmärksamhet och paket. Men om varje dag var sån så skulle det inte vara roligt längre, eller hur? Så är det ju lätt att tänka nu när man är stor och mogen, men när man var liten var det ens största dröm. Känner du igen dig? Nu ska ni få höra en historia om en liten fyra-årig flicka som heter Tova, hon fyllde på skottår och var så avundsjuk på alla andra barnen som blev firade varje år.
-Åh!!! Det här måste vara den sämsta dagen någonsin! Tänkte Tova.
Det är inte nog med att det 245 dagar kvar till att hon fyller år, eller att det ösregnar ute. Dessutom fyller Lisa år idag och hon är den värsta skrytmånsen på dagis, hon kommer säkert skryta om den där barbiedockan som hon har sagt att hon ska få idag. Tova kunde inte klockan än men hon var rätt säker på att det var väldigt tidigt för det var becksvart utanför fönstret och mamma var inte vaken än. Men hon gick upp för att se på TV i alla fall. Det var inget bra på Tv:n så efter ett tag somnade hon om i soffan. När hon vaknade igen höll mamma på att dammsuga och det var ljust. Varför var mamma tvungen att dammsuga just nu, när hon låg här och sov.
- God morgon, gumman! Sovit klart? Frukosten står fortfarande framme, jag ville inte väcka dig, du sov så gott.
Tova bredde en smörgås. Ofta tyckte Tova att världen var så orättvis. Alla barn på hennes dagis hade en pappa som alltid var så snäll och häftig. Såklart har Lisa den coolaste pappan. Hon säger att han får betalt för att skjuta folk som inte är snälla, det kallas militär. Men Tovas mamma sa att det inte är sant. Hennes egen pappa visste hon ingenting om. Jo, förresten! Att han var borta, borta för alltid. Det sa i alla fall alltid mamma när hon frågade. Men när Tova ska sova säger alltid mamma ”om du ser en stjärna falla min lilla flicka, så faller den för din pappa”. Hon har ju ingen aning om vad som hänt med honom men varje natt drömmer hon att hon förlorar honom.
På kvällen när Bolibompa var slut och det blivit mörkt ute igen stoppade hennes mamma om henne och sa god natt. När mamma gått ut ifrån rummet och släckt lampan tände Tova genast ljuset igen och sprang fram till fönstret. Hon väntade på att en stjärna skulle falla. Hon ville ju inte missa ett stjärnfall. Hon visste alldeles säkert vad hon skulle önska sig i alla fall. Att hon skulle fylla år varje dag. Den här kvällen lyste stjärnorna starkare än vanligt och plötsligt såg Tova en stjärna sakta falla över himlen, hon blundade och önskade sig.
-Jag önskar att det var min födelsedag varje dag, viskade hon tyst för sig själv
Sen gick hon tillbaka till sin säng och somnade.
-Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år! Grattis min älskade!
Nu visste Tova att hennes önskan hade gått i uppfyllelse! Dagarna var sig lika. Och högen med presenter växte, hon fick inte bara presenter utan var dag som gick blev hon också ett år äldre. I morgon skulle Tova redan fylla 19 år och ta studenten.
Nu stod hon framför spegeln och provade studentkläder. Det hade gått ett helt år, men för Tova var det ju bara en dag.
-Gomorron Tova, idag är det en stor dag, så vi får inte komma försent, upp och hoppa, kvittrade mamma.
Tova klev ut ur bilen. Hon stod framför ett torg med massa student plakat. Hon kände nästan inte igen någon alls. Det kom fram en tjej till henne
- Hej Tova, vad fin du är, kommer du ihåg mig , Ellen från grundskolan, jag ska ha fest sen, kan inte du komma. Tjejens ansikte var täckt av smink.
- Visst det kan jag väll sa Tova.
- Okej kul, vi ses där då, sa tjejen ( som tydligen hette Ellen) hon vände sig om och gick.
Tova skulle precis gå till festen när hon kom på att hon inte ens visste vart hon skulle.
-Mamma!, skrek Tova, kan du köra mig till Ellen?
- Javisst vad kul att du har träffat henne ni var ju så bra kompisar på dagis och i skolan.
- Mmm, men kan du köra mig eller?, jag vill ju för fan inte komma försent heller!
-Jag är snäll och kan tänka mig att köra dig, men då får du faktiskt sluta svära!
- Okej då, nu kan väl vi åka?
BOOOM!!!
Tova vaknar upp, allt är helt vitt. Vad är det som har hänt? tänker Tova. Hon tittar sig omkring och upptäcker att hon ligger på en bår. En vitklädd dam kommer in i rummet, hon ser mycket allvarlig ut.
-Var är mamma? frågar Tova
- Din mamma överlevde tyvärr inte kraschen, svarade den vitklädde damen.
- Visst, det här måste vara ett skämt, eller så drömmer jag bara. Nu är jag nog egentligen på den där festen hos Ellen. Jag måste ha somnat eller något. Och vadå, kraschen?
- Jag förstår att du är förvirrad, säger damen lugnt, men din mamma körde i diket och hon överlevde inte, men du hade tur som hade bälte på dig. Din mamma hade tyvärr slarvat med det.
-Du ljuger! Skriker Tova, och försöker springa därifrån, men det går inte hon är alldeles för trött och det värker i hela kroppen.
- Ta det lugnt, du kommer bli bra igen men i sängen får du nog stanna ett tag till, säger sjuksköterskan.
Nu hade Tova förlorat allt. Mamma var borta och pappan visste hon ingenting om. Plötsligt slog det henne att det bara var några dagar sedan hon var 4 år, skulle det fortsätta så här skulle hon snart vara en gammal tant.
Dagarna fortsatte gå och Tovas skador läkte. Tova fick man och barn och sedan även barnbarn.
Nu var hon 80 år och inte långt ifrån döden. Tova kommer ihåg mindre och mindre, hennes kropp är trött och sliten och nu bor hon på ålderdomshem. För 76 dagar sedan satt hon vid fönstret och tittade på stjärnorna. Om hon inte hade önskat den där kvällen hade allt varit annorlunda. Hon tänkte på sina föräldrar, slöt ögonen och tog sitt sista andetag. Hon lämnade oss och flög upp till sina föräldrar…
Av Embla Sjöberg & Alva Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar