DJUPET

’’Boo, kom nu!’’ Jag kollar oroligt in i den mörka och djupa skogen efter ett tecken av min bortsprungna hund. Jag tar motvilligt ännu ett steg in i skogen. Jag kollar ner på mina skor som blivit helt bruna av all lera. Solen gömmer sig bakom molnen och det blir allt kallare och mörkare. Jag stryker bort liten tår som rinner nerför min kind. Jag fortsätter att gå längre in i skogen. Vid ett stort träd lite längre bort sitter Boo med ryggen mot mig, öronen står upp och svansen går i en väldig fart. ’’Där är du ju!’’ ropar jag och springer fram till honom. Boo sitter helt fastklistrad med blicken på något djur som jag aldrig sett förut. Djuret vänder sig om och ser på oss, den är liten och har enorma ögon som glittrar på något sätt. Den skuttar iväg och Boo springer snabbt efter den och jag försöker hinna ikapp. Även om skogen är mörk och djup så känner jag att nyfikenheten lockar mig längre in. Djuret skuttar snabbare och snabbare och Boo tar längre och längre språng. Tillslut så stannar de båda djuren. Jag vänder mig om, men nyfikenheten vänder mig lika snabbt tillbaka igen. Plötsligt så flyttar molnen på sig i en väldig fart och solens strålar lyser upp en stor sjö. Djuret skuttar fram till sjön och sätter sig precis vid kanten. Boo trippar fram till den. ’’Boo, kom tillbaka, vi går nu’’ säger jag och känner hur oroligheten börjar krypa längre upp. Boo sätter sig jämte djuret och bryr sig inte ett dugg om vad jag säger. Jag kollar bakom mig och sedan på sjön igen. Jag går försiktigt fram till kanten och på närmre håll ser man det otroliga djupet i sjön. Det lilla djuret hoppar snabbt ner i sjön och Boo blir helt hysterisk. ’’Stanna här Boo’’ säger jag och håller om honom. Han sliter sig snabbt ifrån mig och doppar sin ena tass lite försiktigt i vattnet. Han tar snabbt upp den och kollar på mig. Det lilla djuret simmar upp till ytan och kollar på oss med sina stora ögon. Utan att ens tveka försvinner Boo snabbt ner i vattnet. Jag tar ett djupt andetag och dyker ner i vattnet för att få upp honom igen. Jag blundar och börjar simma framåt. Jag öppnar ögonen en sekund för att titta efter något tecken efter min hund. Trots allt vatten omkring mig så ser jag lika klart som uppe på land. Och lite längre bort ser jag Boo och djuret som simmar jämte varandra mot en ljus öppning lite längre bort. Av en ren slump så försöker jag att andas inåt, och det fungerar faktiskt, inget vatten hindrar mig. Den ljusa öppningen närmar sig och Boo och djuret simmar snabbt in. Jag simmar ikapp och möts av ett hemskt ljus som jag snabbt vänjer mig med. Jag kollar runtomkring mig och jag blir helt stum, höga byggnader, stora och små villor, ett helt samhälle under vattenytan. Boo tar sig fram till mig, antagligen ser han lika klart som jag och andas utan problem precis som jag. Plötsligt hörs något rytande och alla varelser simmar in i sina hus för att ta skydd. Jag kollar oroligt på Boo. Boo simmar snabbt tillbaka till öppningen och jag simmar ikapp. Innan vi ens kommit halvvägs så blir vattnet helt mörkt och öppningen försvinner framför våra ögon. Plötsligt griper något tag i min arm och jag rycker till. Jag tittar mig omkring och inser att jag ligger i min säng med Boo sovandes vid mina fötter. Boo andas fridfullt och piper till i sömnen. Mamma står vid sängkanten med kaffekoppen i handen och tidningen i den andra. Jag inser snabbt att allt bara var en dröm.  

Av Julia Hvalgren