DRAKÖN

”Tjohoo! Det här är livet!” ropade Safir och kastade sig ut för stupet

för att sedan i precis rätt ögonblick svänga upp och flyga zick-zack

mellan de sylvassa klipporna. Hon fortsatte ut med marken tills hon kom

ut till stranden där svängde hon tvärt höger och for sedan ut över Havet.

När Safir hade kommit ut på det djupa vattnet så dök hon, hon dök ända

ner till botten för att se om stjärn-amarylisarna hade börjat blomma. Hon

hittade ett par plantor som hon lätt knipsade av med klorna och stoppade

ner i ett av de bakåtvända fjällen som hon hade under hakan. När hon inte

hittade några fler så stötte hon ifrån från botten och sköt upp genom vattnet

och upp i luften. När hon började flyga tillbaka kunde hon inte låta bli att

titta bakom sig på landstrimman som blev mindre och mindre. Safir undrade

vad som fanns där borta det sades att det beboddes av hemska monster som

dödade allt som kom i deras väg. Safir ville inte tänka mer på det och tittade

i stället ner i vattnet på sin gröna fjälliga spegelbild som seglade fram över

vattenytan. När hon tittade närmare så såg hon ärret som hon hade fått när

hon trillade ner från en klippa men hade lyckats flyga undan stenarna så hon

inte fått mer än ett stort sår över  tassen. En röst bröt hennes tankar. Det var 

Laika  som stod och ropade  inne  vid stranden.

”Safir! Kom! Du måste komma fort det har hänt  någonting  fruktansvärt!”

ropade  hon det högsta hon kunde.

”Vad har hänt!” sa Safir andfått efter den hastiga flygturen.

”Dinlillebrorharfastnatochkanintekommalossföratt…”   nästan skrek Laika

som hade blivit  uppjagad av  allt som hade hänt och skulle ha fortsatt så

om inte Safir hade stoppat  henne.

”Okej. Nu tar vi det från början.  Lugnt och försiktigt så att jag hör vad

du säger.”

Laika  tog ett  djupt  andetag  och började  om från början.

”Din lillebror Kiped sitter fast på södra klippan för att han klättrade

upp dit från västra sidan som sedan  rasade ner när de andra försökte

klättra efter och du är den ende som inte har prövat att flyga upp dit.”

Safir behövde inte  mer för att hon skulle flyga dit. Safir kunde inte

flyga upp på klippan direkt för träden växte tätt ända in till berget

på den södra sidan.  När Safir kom fram till klippan där Kiped hade

klättrat upp så såg hon att alla bara  stod nedanför  och tittade på. 

”Varför försöker ingen ens hjälpa honom!”  skrek Safir argt.

”Har ingen ens försökt ta sig upp på den östra eller norra sidan!”

”Vi har försökt men inte ens Diamond kan komma upp dit och han är

våran bästa flygare här på ön. Stora klippor är i vägen. De har spärrat

ingången till platsen där Kiped är. Du är den enda som inte har

försökt, Safir.”  sa Elizabeth sorgset.

Safir började leta efter den brantaste delen av berget för det var där

som hon hade hittat en ingång in i berget som bara hon kände till.

Den hade legat gömd bakom en stor taggig buske som hon hade

krashat in i när hon hade flugit ikapp med Laika. Safir hade halkat

och brakat rätt igenom busken och in i ingången. Laika hade inte märkt

någonting så hon hade bara flugit vidare och inte fören flera minuter

senare upptäcka att Safir inte var med.

När Safir hittade ingången böjde hon sig ner och tittade in, hon tyckte

att den såg mindre ut än den hade gjort för några år sedan. När hon

hade krypt in en bit så hörde hon ett krafsande ljud framför henne.

När Safir lyssnade närmare hörde hon svaga rop på hjälp.

”Kiped? Är det du?” ropade Safir

”Safir?! Kan du hjälpa mig, jag sitter fast!” ropade Kiped inifrån grottan.

”Jag kommer! Var inte rädd jag ska hjälpa dig! Är du skadad?!”

ropade Safir lite oroligt.

”Jag sitter i något hål här, som jag inte kommer upp ur och jag, jag

börjar bli hungrig.” svarade Kiped lite gnällande.

När Safir försökte krypa lite snabbare slog hon bara i ryggen i det

låga taket. men när hon till slut var frame vid grottan såg Safir till

sin stora förvåning att den hade blivit större på grund av att en stor

spricka hade bildats i golvet och massor av sten hade trillat ner där i,

så nu skulle nog hela drakstammen få plats. I ett litet hål i taket såg

hon en liten fjällig svans och ett par små klumpiga, kloförsedda ben.

Det var Kiped som hängde där uppe och ropade på hjälp. För att

komma upp dit var Safir tvungen att flyga upp dit utan att ta satts.

Det var ingen drake i hela klanen, inte ens Diamond, som hade lyckats

flyga rakt upp i luften utan någon satts.

”Safir? är du kvar?!” Kiped började låta lite ängslig uppifrån taket.

”Jag är kvar jag kommer snart upp till dig. Var inte orolig!”

Safir började flaxsa för fullt för att få upp farten och när hon flaxade

för fullt så började hon sväva en liten bit över marken. Hon tog i det

bästa hon kunde och tillslut svävade hon två meter över marken då

stötte hon ifrån väggen och seglade upp till taket.  I all glädje glömde

hon bort varför hon hade kommit dit men när Kiped började ropa på

henne så att hon tog tag i verkligheten och steg upp till honom.

”Var sitter du fast hårdast, Kiped?” frågade Safir medans hon kämpade

för att inte tappa kontrollen.

 ”Jag sitter hårdast fast om rumpan och svansen så jag tror att det är

bäst att du puttar uppåt istället för att dra! Jag har fortfarande huvudet

ovanför klippan, jag ser faktist havet här ifrån.”

”Sluta prata om utsikten och dra in magen istället jag ska försöka

knuffa upp dig.” ropade Safir medans hon sänkte sig några meter

och tog satts. Safir sköt upp rätt mot hålet och knuffade Kiped

rätt ut i friheten där han blev så förvånad att han inte han börja flyga

så han började istället falla tillbaka mot hålet. När han var på väg att

slå i marken så kom Safir upp ur det hål som Kiped hade fastnat i och

tog emot honom. När de lugnt och stilla seglade ner till marken möttes

de av jubel och hurrarrop till Safir. Sedan viskade hon tyst i Kipeds öra:

” Bara för att du fastnade där uppe tror jag att du och hela klanen får

efterrätt i kväll!”

                                                        SLUT!

  

Ett månvarv efter olyckan så kröntes Safir till Frodonis bästa flygare och

några år senare blev Safir tillslut kompis med Diamond.

( Detta hände då efter många galna flygtävlingar och många olyckor.)

Av Ylva Stenström