RITUALEN

Kylan kröp fram över marken. Ni hade precis ritat upp pentagrammet i form av en femuddig stjärna med hjälp av askan ifrån örterna ni bränt tidigare idag. Solen hotade att gå ner i väster, med flimmer av rosa, lila och rött runtom sig. Vinden tilltog, och dimman såg ut att ligga bara några minuter bortom skogsdungen som ni just nu befann er i.

Vad som fanns kvar var att sluta cirkeln. En jämn, perfekt cirkel skulle dras runtom det nyligen skapade pentagrammet. S skulle göra det. Hon var spirit, och det var hennes uppgift. Din uppgift var eld. Du kallades för F. Sedan var det A som stod för luft, W som stod för vatten och slutligen E för jord. Första bokstaven till ert element var det namn ni använde när ni höll på med häxkonst. Man skulle kunna säga att de var era alias.

Har samhället någon gång överhuvudtaget accepterat häxkonst? Nej, inte vad du kan komma på. Det enda du kommer att tänka på då du funderar över häxor i samhället, är då de brändes på bål under 1600-talet. Hur flammorna slukade upp kvinnor – som inte ens alltid var häxor – på grund av ren rädsla hos folket. Även om du, med skrattet i halsen, hade svårt att förstå vad som var så skrämmande med en häxa. Faktumet att hon kunde åstadkomma saker, som tidigare bara trots att ha existerat i fantasier? Du tyckte snarare att det skulle varit mer skrämmande om en person med den förmågan brändes på bål istället för att bli lyssnad på.

Som häxa har varken du eller dina systrar som plan att ta över världen, liksom. Ni vill tacka moder jord, uppskatta livet och utveckla era inre jag. Snarare hjälpa världen genom att bidra med läkemedel eller healing. Bota det icke botbara. Synen av häxor är så förvrängd som den kan bli. I dagens samhälle är det fortfarande som om bara ordet vore tabu. Nämner du ditt intresse för det övernaturliga, eller påpekar att du sysslar med häxkonst, hinner du ångra dig nästan innan orden bara lämnat läpparna. En irriterad stämning tar då plats, och skärrade blickar stirrar på dig. Sedan blir du konstigt behandlad, som om du vore en främling. Ingen vill veta av dig längre. Det är därför du och dina systrar försöker hålla det hemligt, lite sådär hysch-hysch.

Förutom att ni står noggrant placerade vid pentagrammets spetsar, har ni också var sin statyett med er. En slags figur i metall. Din statyett symboliserar ditt element, även om figuren snarare ser ut som ett ansikte. Dragen i ansiktet gör det svårt att avgöra om personen är man eller kvinna, och själva ansiktena ser likadana ut på alla era statyetter. Det är själva inristningarna på ansiktena som gör figurerna unika. Tunna, snirkliga linjer som letar sin väg fram och bildar praktfulla mönster. Figurerna är era hjälpmedel, de kanaliserar den otroliga kraft som uppstår då cirkeln sluts. När den gamla gumman som introducerade er till allt häxeri gav er figurerna påstod hon att de också tidigare, många århundranden tillbaka i tiden, hade används till samma sak. Att det var därför de var så mäktiga, så kraftfulla.

Efter att ha slängt blickar till de andra runtom dig, visste du att det var dags. Nu skulle ritualen börja. Du, A, W och E rätade på hållningen och omfamnade varsamt era statyetter. Ni samlade energi, öppnade er för den andra världen. S plockade upp knytet av björkris som skulle ersätta en kvast, och började sopa rakt ut i luften. Detta för att få onda energier, andar och demoner att försvinna ifrån er ritual. Det sista som man önskade var att ondskan skulle komma över en då man väl var bunden inne i cirkeln. Då var man fast.

Platsen var renad, och S gick nu tillbaka till sin plats vid en av pentagrammets spetsar och tog upp sin statyett. Tillsammans reste ni nu armarna och lyfte upp statyetterna mot himlen. Vinden tilltog kraftigt runt om, ni började humma i en speciell rytm och energin kom till er. Det var nu cirkeln slöts.

En energi – dock varken synlig eller hörbar – tog form vid spetsen till pentagrammet där S stod. Energin letade sig sedan vidare, längs med det uppritade pentagrammets spår, fram till mig. Framme vid min spets, fortsatte den sedan till nästa element. Ande, eld, luft, vatten, jord. När energin mötte sin startpunkt igen fyllde energin också er kropp. Eldslågor tornade upp sig längs där energin skridit fram, och sett uppifrån skulle vara ett brinnande pentagram. Dimman som tidigare varit längre bort, var nu precis bakom er. I dimman anades kroppar, röster och vimmel. Cirkeln var sluten.

Av Anna Antonsson